Mike Tyson

Mike Tyson

Brooklyn, New York. 1970-talet.

En pojke står på en gata.

Han heter Michael Gerard Tyson.

De flesta kallar honom Mike.

Han är liten för sin ålder. Han är överviktig och har en ljus, pipig röst.

Andra barn retar honom.

Ibland slår de honom.

Mike är rädd.

Han tycker om duvor. Han håller dem på tak och tar hand om dem. De små fåglarna blir en tillflykt från gatorna där han växer upp.

Enligt Mike själv förändras något inom honom när en äldre pojke dödar en av hans duvor.

Han blir rasande.

Han börjar slåss.

Och upptäcker att människor som tidigare skrämt honom plötsligt kan bli rädda för honom.

Mike växer upp i Brownsville, ett fattigt område i Brooklyn.

Hans mamma försöker ta hand om familjen under svåra förhållanden.

Mike hamnar ofta i bråk.

Han börjar stjäla och begå brott.

Polisen griper honom gång på gång.

När han fortfarande är barn har han redan varit omhändertagen av myndigheterna flera gånger.

Till slut placeras han på en ungdomsinstitution i delstaten New York.

Där händer något oväntat.

En tidigare boxare vid namn Bobby Stewart upptäcker att pojken kan slåss.

Men också att han har en ovanlig snabbhet.

Stewart börjar träna honom.

Mike vill lära sig mer.

Stewart presenterar honom för en boxningstränare som heter Cus D'Amato.

Cus är en äldre man med grått hår.

Han har tränat världsmästare tidigare.

När han ser Mike förstår han att pojken har en sällsynt kombination av styrka, snabbhet och explosivitet.

Men Mike är också arg.

Orolig.

Misstänksam.

Cus börjar arbeta med honom.

Inte bara med slagen.

Utan med rädslan.

Han lär Mike att röra sig, skydda sig, vänta och anfalla.

Han lär honom att en boxare måste kunna kontrollera sin kropp även när hela kroppen vill göra något annat.

Mike tränar.

Timme efter timme.

Han lär sig ducka under slag och komma tillbaka med en kraft som överraskar motståndarna.

Cus blir mer än en tränare.

När Mikes mamma dör 1982 blir Cus senare hans förmyndare.

Mike flyttar in i hans hem.

Där finns träningsutrustning, boxningsfilmer och människor som talar om boxning nästan hela dagarna.

Mike studerar gamla mästare.

Han ser deras rörelser.

Deras misstag.

Deras sätt att vinna.

Han tränar vidare.

År 1985 börjar Mike Tyson boxas professionellt.

Han är arton år gammal.

Motståndarna märker snabbt att något är annorlunda.

Han är kortare än många tungviktsboxare.

Men han är snabb.

Han rör huvudet från sida till sida.

Kommer nära.

Och slår.

Många matcher tar slut redan i första ronden.

Publiken börjar tala om den unge boxaren från Brooklyn.

Samma år dör Cus D'Amato.

Mike förlorar mannen som hade blivit hans tränare, vägledare och förmyndare.

Men matcherna fortsätter.

Den 22 november 1986 möter han Trevor Berbick i Las Vegas.

Mike är tjugo år gammal.

I andra ronden träffar han Berbick med en serie slag.

Berbick faller.

Försöker resa sig.

Tappar balansen.

Och faller igen.

Domaren bryter matchen.

Mike Tyson är världsmästare i tungviktsboxning.

Den yngste någonsin.

Nu förändras allt.

Pengarna.

Bilarna.

Husen.

Människorna omkring honom.

Fotografer följer honom.

Journalister vill tala med honom.

Publiken vill se honom slå ut nästa motståndare.

Hans namn finns överallt.

Iron Mike.

Mannen som andra boxare fruktar.

Men utanför ringen blir livet allt mer kaotiskt.

Hans relationer präglas av konflikter.

Han fattar destruktiva beslut.

Han förlorar människor som tidigare hjälpt honom att hålla riktningen.

1990 möter han Buster Douglas i Tokyo.

Nästan alla tror att Tyson ska vinna.

Men Douglas står emot hans slag.

Han fortsätter kämpa.

I tionde ronden slår Douglas ner Tyson.

Mike försöker resa sig.

Men hinner inte.

Han har förlorat.

Två år senare döms Mike Tyson för våldtäkt.

Han får ett fängelsestraff på sex år och avtjänar ungefär tre år.

Kvinnan han dömts för att ha våldtagit har berättat om övergreppet.

Tyson förnekar brottet.

Domen står fast.

Världsmästaren sitter nu i fängelse.

När han släpps 1995 återvänder han till boxningen.

Han vinner nya mästartitlar.

Men problemen fortsätter.

1997 möter han Evander Holyfield i en uppmärksammad returmatch.

Under matchen biter Tyson Holyfield i öronen.

Domaren diskvalificerar honom.

Publiken reagerar med chock och ilska.

Mannen som en gång lärde sig att slåss för att andra skulle sluta skrämma honom har nu blivit en människa som många själva är rädda för.

Åren går.

Mike förlorar matcher.

Han förlorar stora summor pengar.

Han kämpar med missbruk och psykisk ohälsa.

Hans liv innehåller fler konflikter, men också försök att förändras.

2005 avslutar han sin professionella boxningskarriär.

Han är då 39 år gammal.

Senare börjar han tala öppet om sin barndom.

Om rädslan.

Om ilskan.

Om människor han har skadat.

Om människor han har förlorat.

Han berättar också om Cus D'Amato, mannen som såg en boxare i pojken från Brownsville.

År 2009 drabbas Mike av en förlust som ingen världsmästartitel kan göra mindre.

Hans fyraåriga dotter Exodus dör efter en olycka i hemmet.

Mike Tyson, som under så många år varit känd för sin styrka, kan inte göra något för att förändra det som har hänt.

Han fortsätter leva.

Han blir äldre.

Han arbetar med film, shower och samtalsprogram.

Han berättar ibland om hur rädd han varit under sitt liv, trots att så många andra varit rädda för honom.

En gång fanns en liten pojke i Brooklyn som tog hand om duvor.

Han var rädd för de andra barnen.

Han ville att de skulle lämna honom ifred.

Många år senare stod samma pojke i en boxningsring inför tusentals människor.

Hans namn fick vuxna män att tveka innan de vågade möta honom.

De kallade honom Iron Mike.

Hans första namn var Michael.