Marie Curie

Marie Curie

Warszawa, Polen. 1870-talet.

En liten flicka sitter med en bok framför sig.

Hon heter Maria Skłodowska.

Hon tycker om böcker. Hon tycker om siffror. Och hon tycker om att förstå hur saker fungerar.

Hennes pappa är lärare i matematik och fysik. Hemma finns instrument som en gång har använts för att undersöka naturens lagar.

Maria fascineras av dem.

Världen är full av saker som går att se.

Men hur mycket finns det som ingen ännu har upptäckt?

Maria växer upp i ett land som inte längre får bestämma över sig självt.

Polen är uppdelat mellan mäktiga grannländer. Warszawa styrs av det ryska kejsardömet.

I skolan måste eleverna lära sig ryska. Det polska språket och landets historia får inte samma plats.

När Maria är tio år gammal dör hennes mamma i tuberkulos.

Några år tidigare har hennes äldre syster dött i tyfus.

Det finns dagar då böckerna inte kan ge några svar.

Men Maria fortsätter läsa.

Hon är en mycket duktig elev.

När hon avslutar sin skolgång får hon en guldmedalj för sina resultat.

Hon vill studera vidare.

Problemet är att universitetet i Warszawa inte tar emot kvinnor.

Hennes bror kan studera där.

Maria kan det inte.

Maria och hennes äldre syster Bronisława gör en överenskommelse.

Först ska Maria arbeta och hjälpa sin syster att betala för medicinstudier i Paris.

Sedan ska Bronisława hjälpa Maria.

Maria tar arbete som guvernant. Hon undervisar barn och skickar pengar till sin syster.

Åren går.

Hon fortsätter att studera på egen hand när hon får möjlighet.

Hon är tjugo.

Tjugotvå.

Tjugofyra.

Först 1891 kan hon resa till Paris.

Där börjar hon studera vid universitetet Sorbonne.

Nu kallar hon sig Marie.

Paris är stort.

Universitetet är fullt av människor som vill förstå världen.

Marie sitter i föreläsningssalar och lyssnar på fysik och matematik.

Hon bor enkelt och har ont om pengar.

Ibland är hon så upptagen av sina studier att hon inte äter ordentligt.

Men hon fortsätter.

1893 tar hon examen i fysik.

Året därpå tar hon ytterligare en examen, den här gången i matematik.

Hon börjar forska.

Och så möter hon Pierre Curie.

Pierre är också fysiker.

De börjar tala om vetenskap.

Om experiment.

Om frågor som ännu saknar svar.

De gifter sig 1895.

Vid den här tiden har forskare upptäckt något märkligt.

Vissa ämnen avger en sorts strålning utan att någon värmer upp dem eller lyser på dem.

Strålningen är osynlig.

Ändå kan den påverka fotografiska plåtar och mätinstrument.

Marie vill förstå vad som händer.

Hon börjar undersöka olika mineral.

Ett av dem heter pechblände.

Det innehåller uran.

Men när Marie mäter strålningen upptäcker hon något som inte stämmer.

Mineralet avger mer strålning än mängden uran kan förklara.

Hon mäter igen.

Och igen.

Resultatet finns kvar.

Det verkar som om mineralet innehåller något annat.

Något som ingen ännu känner till.

Marie och Pierre börjar arbeta tillsammans.

De har inget stort, modernt laboratorium.

De arbetar i en dragig byggnad med dålig utrustning.

De krossar mineral.

Löser upp det i kemikalier.

Värmer stora kärl.

Filtrerar.

Mäter.

Och börjar om.

Ur enorma mängder mineral försöker de skilja ut mycket små mängder av okända ämnen.

1898 berättar de att de har funnit två nya grundämnen.

Det ena får namnet polonium, efter Maries hemland Polen.

Det andra kallar de radium.

Men att upptäcka spår av ett ämne är inte samma sak som att få fram det i ren form.

Arbetet fortsätter i flera år.

De vet ännu inte hur farlig den långvariga strålningen kan vara.

År 1903 får Marie Curie Nobelpriset i fysik tillsammans med Pierre Curie och Henri Becquerel.

Hon blir den första kvinnan som får ett Nobelpris.

Tre år senare händer något fruktansvärt.

Pierre blir påkörd av en hästdragen vagn i Paris och dör.

Marie blir ensam med deras två döttrar.

Hon fortsätter sitt arbete.

Hon tar över Pierres professur vid Sorbonne och blir universitetets första kvinnliga professor.

1911 får hon ännu ett Nobelpris.

Den här gången i kemi.

Hon har nu fått Nobelpriset i två olika vetenskapliga ämnen.

När första världskriget bryter ut 1914 använder Marie sina kunskaper på ett nytt sätt.

Hon hjälper till att utrusta bilar med röntgenapparater.

Bilarna kan köras till platser där skadade soldater behöver vård.

Med röntgenbilder kan läkare lättare hitta kulor och splitter inne i kroppen.

Marie lär sig själv att köra och hjälper till att utbilda människor som ska använda utrustningen.

Hon arbetar nära kriget.

Inte med att upptäcka ett nytt grundämne.

Utan med att hjälpa läkare se sådant som annars är dolt.

Marie Curie dör 1934, 66 år gammal.

Hon har under många år utsatts för strålning, både i sitt forskningsarbete och i arbetet med röntgenutrustning.

Hennes sjukdom kopplas till denna långvariga exponering.

Än i dag förvaras delar av hennes gamla forskningsmaterial under särskilda skyddsförhållanden eftersom de fortfarande är radioaktiva.

Långt tidigare satt en liten flicka i Warszawa med en bok framför sig.

Hon hade ännu aldrig varit i Paris.

Aldrig sett ett laboratorium vid Sorbonne.

Aldrig hört talas om radium.

Det fanns ingen plats för henne vid universitetet i hennes hemstad.

Och någonstans inne i en mörk sten fanns ett grundämne som ännu ingen människa hade lyckats urskilja.